Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
varit en drottning — ej blott inom sin egen krets, utan äfven utanför
densamma. Då hon år 1766 — hon var då 67 år gammal — företog
en resa till Polen, dit hon var inbjuden af konung Stanislaus
Ponia-towsky, som under en längre vistelse i Paris, varit hennes dagliga
gäst, blef hon öfverallt der hon under resan uppehöll sig, mottagen,
som hade hon varit en furstinna. I Wien täflade till och med
kejsarhuset med allmänheten om alt visa henne uppmärksamhet. Konung
Stanislaus gjorde allt för att göra hennes vistelse i Warschau så
angenäm, som möjligt. För att hon skulle känna sig hemmastadd hado
ban låtit möblera de rum hon bebodde i slottet alldeles lika med
hennes euskiida rum i Paris.
Hennes vänner tycks hafva fruktat att all denna uppmärksamhet
och dessa ärebetygelser, för hvilka hon var föremål skulle förändra
henne och göra henne likgiltig för sina mera anspråkslösa bekanta.
De tycks hafva uttalat sina farhågor, ty i ett bref till Marmontel säger
hon: "Nej, min vän, intet af allt detta kommer att inträffa. Jag kommer
alltid att blifva mig lik, och mitt hjärta blir lika öppet för vänskap,
som förut."
Och hon blef sig alltid lik; snarare blof bon mera enkel och
anspråkslös, ju mera firad och eftersökt hon blef — hon koketterade
ännu mera med sin anspråkslöshet, påstodo hennes vedersakare. Som
alla storheter hade Madame Geoffrin många fiender. Kanske var hennes
enkelhet mera ett yttre sätt, än en verklig anspråkslöshet; kanske hade
Madame de Maintenon äfven i detta fall tjänat henne till förebild.
Man kallade också hennes religiositet för koketteri. Hon gick
alltid i messan som en rättrogen katolik, — till stor harm för sina
vänner encyclopedisterna — fast hon omgaf sig med religionens och
kyrkans bittraste fiender och understödde dem på det frikostigaste,
hvilket naturligtvis ådrog henne de frommes högsta ogillande. Men detta
vacklande mellan tidens två ytterligheter var ej något för henne
egendomligt; det delades af en stor del af hennes samtida, hvilka såsom hon,
sletos emellan sin gamla religiösa öfvertygelse, som de ej kunde eller
ville frigöra sig ifrån och de nya lärorna, — som både lockade och
skrämde, — och som de ej helt vågade hängifva sig åt.
Hennes religiositet, vare sig att den var skrymteri eller att den
utgjorde en del af den respektabilitet, som det var hennes högsta
sträfvan att omgifva sig med — tilltog med åren. Hon kunde ej förmås
att inställa sina dagliga kyrkobesök, eus då hennes helsa blifvit
angripen. Sommaren 1776, då hennes krafter redan voro starkt medtagna
ansträngde bon sig så mycket vid en kyrkofest, att hon ådrog sig ett
slaganfall, från hvilket hon ej mer hemtade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
