Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
obotliga sjukdom, som länge tärt på hennes krafter. Hennes
vän, professor Curman besökte henne ofta; på hans önskan
tillkallades en af hufvudstadens mest eftersökta läkare, Dr.
H., men de hade intet att göra utom att döfva smärtorna —
när hon tillät det — samt bevittna hennes själfbeherrskning
och utomordentliga tålamod i lidandet.
Iiedan i medlet af Januari skref hon till en vän på sitt
kort, under namnet Hanna Lindberg — "tror sig ej mera duga
till någotI" Bland styrke- och trösteord ur skriften, som då och
då skickades henne af vänuen, förekommo en gång Jesu ord:
"Hvad I hafven gjort en af dessa minsta mina bröder, det
hafven I ock gjort mig." Följande dag, d. 16 Februari, skref
hon åter på sitt kort, afvisande de tröstrika orden och
tillläggande: "Skrapa väl ut dem, de äro icke för mig! Jag är
långt ifrån icke värdig dem! Skrif i stället: Si Guds Lam,
som borttager världens synd
De ännu under sjukdomen fortgående slitningarue i
hennes själ mellan jublande förtröstan och våldsam förtviflan
domnade slutligen bort och gåfvo vika för en stilla förbidan.
Först de sista två dygnen kunde hon dock förmås att intaga
sängen.
"Det har varit äkta Manilla hampa i den lilla människan",
sade doktor H. om sin patient, med den förstulna rörelse,
under de kärfva orden, som är honom egen. Slutligen kunde
han lofva, att befrielsen var i annalkande. Den sjukas
innerliga bön, att hon måtte slippa dö under kväfning,
uppfyl-des. Hon låg i stilla, väntan ännu ett dygn. Slutligen kl. 7
på morgonen den 22 februari insomnade hon 1 ugnt, utan
märkbar dödskamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
