Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
att Nordens folk under Medeltiden stäldes på svältkur, men det
innebär tvifvelsutan en stor Öfverdrift.
Att man mot slutet af Medeltiden kände till många läckra
anrättningar visa åtskilliga i bebåll varande hushållsräkningar efter den
berömde Linköpingsbiskopen, Hans Brask. I dessa omtalas sylta och
grytstek, välling, vinsoppa och äggmjölk, höns med ris och kalla höns
med ättika, äggkaka, strnfvor, syltade päron och många andra goda
saker. "Gåsstek" om höstarne hvar söndag till "Martin inklusive", och,
när det var gästabud, bjöds på "påhöns med utslagen stjärt", bjärpar,
dufvor och stora pastejer i form af borgar, träd eller djur o. s. v.
Inte förefalla precis alla de biskopliga anrättningarne så särdeles
aptitliga, såsom t. ex. "luinber", en soppa af blod och mjölk, eller "ärter
med sälspeck" eller "hampamos med ärter". Fisken stektes oftast i
olja, och på löken sparades ej. I stället för socker hade man till
maten "puder" d. v. s. torkade och söndersmulade honuugskakor.
Det torde roa en och annan att höra hvad den myndige bispen
bestod sitt folk för lekamlig spis på juldagen. Först stek, så "lumber",
så "skinkafatet", pastej, småstekar, äggost eller smörmos, en bakad
rätt klenttt, äpplen, päron och gammal ost. Till afton serverades
villebråd, nystekt unghöns, färsk fisk m. m.
Att Medeltidens svenskar ej voro bortkomna i konsten att
anordna fester visa rimkrönikans berättelser, och ej är det troligt, att
man vid dem för ädlare förströelser försmådde bordets nöjen. Gillenas
räkningar tyda ej på någon öfverdrifven måttlighet, och den gode
biskop Henrik († 1500) skref nog ej utan lifserfarenhet:
"Det är sannt och utan flärd
Flero dö af svalg än af svärd",
och eu annau gång:
"Kämpa om arbete och ej om drick
Så blifver du säll och hederlik."
Reformationens predikanter voro i allmänhet icke
nykterhetspredikanter. Den tilltagande vällefnad, som utmärker Medeltidens
senare århundraden, afbrytes sålunda ej i sitt lopp af den kyrkliga
reformationen. Man kan snarare säga, att den fick ökad näring i en
eller annan af dess mot katolicismens späkningar och fastor
reagerande lärosatser.
Den vigtigaste förändringen under 1500-talet är från vår
synpunkt eller rättare smakpunkt sett, en försämring. Kryddorna få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
