Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
sinne, som var rent af häpnadsväckande. Plymer, hvilka en
gång varit gröna, men nn fått en anstrykning af gult, sutto
instuckua hland högröda band, under det att en fordom ljusblå
sjalett var bunden om hennes magra, bruna hals. Eu af ålder
grå kappa, nött i alla sömmar, hängde löst på henne och gick
nästan ända ned till fötterna- Personer funnos, hvilka
försäkrade, att de under denna kappa blott sett skymten af en
vadderad underkjol.
Småleende och obekymrad stod hon der med ett
hjärte-godt uttryck i sitt ansigte, hvilket bar spår af att i
ungdomen ha varit fint och ädelt forma dt.
"Träffas grosshandlarn?" frågade hon en af kontoristerna.
"Nej, ban är ute."
"Kommer väl snart igen, kan jag tro?"
"Nej, det dröjer allt."
"Jaså — ja, då sätter jag mig och väntar — det ska’
bli godt att få hvila litet."
Och mamsell Klein sätter sig nèr på en stol belt nära
den glödheta kaminen, der hou tyckes njuta af värmen
Kontoristerna fortfara att. raspa med sina pennor, slå
upp och igen de stora kontorsböckerna, men eljest är allt
tyst. Endast en gång höres från det inre rummet en
misstänkt hostning, som kommer kontoristerna att draga på
munnen åt hvarandra och mamsellen att hastigt höja sitt hufvud
och se bort till dörren. Det lyser till i hennes små, ljusa,
blinkande ögon, och leendet blir ännu förnöj dare. Aha, man
lurar henne inte så lätt — hon skall sitta kvar ända till
middagen, om det behöfs.
En besökande infinner sig slutligen, som måste träffa
grosshandlarn, han är till och med stäld dit till den tiden.
"Nej se, grosshandlar Möller", utropar mamsell Klein och
närmar sig ifrigt den inträdande, hvilken ryggar ett steg
tillbaka och ofrivilligt lägger handen på den ficka, deri hans
plånbok befinner sig. — "Så utmärkt bra att grosshandlarn
skulle komma hit just nu, så slipper jag gå omvägen till
kontoret. Det är nämligen fråga — hm — om ett litet
bidrag till . . . till ..."
Mamsell Klein tar fram en påse af javastramalj, som
hon hittills hållit dold under kappan, och börjar derur ifrigt
draga fram det ena hopvikta papperet efter det, andra.
I detsamma öppnas dörren från det inre rummet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
