Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
mindes, kom aftonen ined hastigt klarnande himmel, naturen
stillad och bara en konvulsivisk suck då och då utifrån sjön.
Människorna ilade som befriade fångar ut ur sina
boningar och samlades gruppvis för att tala om de ångestfulla
timmar, som nyss gått. På ett par ställen hade åskan slagit
ner, fönster blåst sönder, tegelpannor lyftats från husen, o. s. v.
Men hvad var allt detta emot olyckshändelsen med
segelbåten"?
"Segelbåten"? frågade många munnar på en gång.
"Ja, vet ni inte det? fiskar Ola har just kommit hem
med den pojken, som räddades, den andre blef der han! Det.
var minsann inte den förste, som Vettern slukat."
Men hvad var detta för en sensationsnyhet? "Berätta,
berätta!!!"
"Jo sir ni" — ocli berättaren bröstade sig själf belåtet
öfver att i en hast ha blifvit en vigtig person, — "sir ni, dä
va’ två våghalsar te skolpojkar, som gaf sej ut i en krake
till segelbåt i middags, när det började blåsa friskt, och di
va’ komna halfvägs te Habolandet när orkanen bröt lös. Han,
fiskar Ola, som rott i land i god tid såg dem han, hur båten
kom susande och hur di styrde mot land för brinnande lifvet.
Dä såg ut, som skulle den berga sej, men så när den va’ bara
ett par famnar från land, kom en riktigt vildsint by, vräkt’en
åt sidan, så ban fylldes mä vatten ocli sjönk som en gråsten.
Den ene pojken kom opp igen och simmade som en bel karl
och Ola mötfen en bit på väg i sin båt och fick’en i land,
men den andre ble’ borta — syntes aldrig till: ban va’ nog
intrasslad i seglet han, stackare."
"Hvem var ban då, hvad hette han?" ljöd det i korus.
"Jo, di sa ban va son till orgelnisten i grannsockna å
ban va’ bara inne öfver dagen för å helsa på en kamrat, à
så gaf dom sej åf å segla. Annars gick ban i storskolan här
å var blefven student nu i vårase."
"Ja, jag vet", sade en röst ur hopen, "dä va’ den der
stiliga pojken med det granna, ljusa håret, han som sjöng sä
vackert och som dom sa’ skulle bli eu storkarl med tiden.
Sicken skada att ban skulle bli så kortlifvad!"
Ja, nu förstod du det! Balder var död!
Du sprang hemåt det fortaste du kunde, kvald af en
hittills okänd sorg. Och cler kastade du dig ner på golfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
