Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
själft; utan ock högre naturer, som missuppfatta ocb derför afsvärja
kristendomens väridsåsigt, men ej kunna undvara dess etiska
höghet och religiösa känslolif. Tidsandans offer, värda ett bättre öde!
Symptomerna af denna sjukdom till döds visa sig tydligast på
konstens område, hos pennans, penselns och mejselns män. Fantasiens
söndagsbarn äro känsligast för tidsströmningarna och dragas lättast till
botten af deras förrädiska hvirflar. Smittan har främst gripit litteraturen,
som öfverflödar af skiftande bilder från den stora gruppen "Haablöse
Slægter." Författarne täfla om hvem som skall öfverträffa den andre
i skildringen af ett tillstånd närmast likt det moraliska ocb religiösa
förfall, som följde på antikens blomstringstid. Man nästan frossar af
sin moraliska vanmagt och sitt släckta evighetshopp, som en nervsjuk
kvinna njuter af och närer sitt svårmod. Man tycker sig vara
själsaristokrat, representant för sin tids framstegsparti och segrare öfver
föråldrade åsigter, kälkborgerligt småsinne och dumma fördomar. Men
denna själfbelåtenhet är som en febersjuks fantasier, de aflösas af
missmod, klagan, äckel och lefnadströtthet:
"Vi täcke gode gudar,
hvad namn man än dem gaf,
att stoftets tunga skrudar
vi alla lägga af,
att natt de döda hölja,
att morgon ej skall följa,
att trötta floder bölja
till sist mot mojnadt haf."
Visshet om dödsförintelsens hvila skulle alltså vara det mål, dit
vår kultur för mänskligheten! Den vore då en själfmördare på samma
gång som en mördare af slägtet. Men kultur är lif och framsteg, och
för den till döden, så är det derför, att den är sjuk, har öfvergått
fråu framåtskridande till upplösning.
Hvari består sjukdomen? "Der religionen har förlorat sitt lif,
der skall alltid kulturens mark vara undergräfd", säger en af våra
ädlaste författare, och ban tillägger: "Vår tids och vår bildnings enda
räddning är det religiösa lifvets pånyttfödelse till klar och medveten
själfständighet. Denna pånyttfödelse kan icke vara fjärran, ehuru
mellan oss och heune synes ligga en tid af andlig sönderslitenhet,
guds-föruekelse och förtviflan." —
Redan klinga dock från utlandet öfver till oss röster, som tala
om återväudande helsa, om nyuppväckt hopp och förtröstan, om ett
tillfrisknande ej blott från otro utan ock från en tom ocb osjälfständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
