Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
germanernas ocli cle sydeuropeiska folkens. Fransmannen är
så till sägandes niotiondedelar kallt beräknande intelligens
och en tiondedel blind besinningslös passion. Alla de
mellan-toner. som kallas välvilja, vänlighet, hjärta eller med ett tyskt
ord "Gemüth" finnas endast undantagsvis. Men dessa
karaktärsdrag inverka på förhållandet mellan könen. Mannen låter
blindt styra sig af den kvinna ban älskar, men "kvinnan"
fruktar ban som en boja, den der binder hans frihet. Den
franske lagstiftaren blir derföre hård och orättvis mot
kvinnan, exempel på den råaste brutalitet mot det svagare könet
äro ej sällsynta, men å andra, sidan kan man tryggt påstå, att
kvinnan här har större inflytande än annorstädes. Framstående
kännare af den franska nationalkaraktären hafva, nämligen
påstått, att fransmännen äro oftare förälskade än andra män,
och den franska kvinnan förstår i grund och botten att draga
fördel af den makt hon äger öfver den man, som egnar henne
sin hyllning. Dumas d. y. påstår, att fransyskan ej förstår
kärleken. Onekligen är hon mera kokett, mera kall och
beräknande än den germanska kvinnan med sin ödmjuka,
hundlika trofasthet, mot den hon en gång gifvit, sitt hjärta.
Följaktligen skaffar hon sig ett öfvertag i sitt. förhållande
till mannen, hvilket faller en hvar i ögonen, som kommit, i
tillfälle att närmare lära känna de franska förhållandena. I
Frankrike sålunda mer än annorstädes tillber eller föraktar
man kvinnan, hon är en engel eller ett odjur, hon beherskas
eller förtryckes — öfver allt skarpa motsättningar.
Äfven kvinnofrågan har i detta motsättningarnes land
fått en egendomlig utveckling. Den franska logiken stannar
ej på halfva vägen. Blir det en gång på tal, att kvinnan
bör hafva rättigheter i samhället, kan man ej nöja sig med
några rättigheter, man fordrar, och det genast, alla rättigheter.
Någon småningom skeende utveckling., något dröjsmål, några
undantag behaga ej det franska lynnet — allt eller intet.
Men å andra sidan är det klart, att i ett land, der kvinnan
blott såsom kvinna är föremål för så mycken dyrkau, skall
deras antal, hvilka, äro belåtna med det närvarande vara
mycket stort. Huru skall man begära, att den franska
husmodern, hvilken sköter man, barn ocli affärer med en
öfverlägsenhet, som ställer "Monsieur" belt och hållet i skuggan,
skall kunna inse, att hon inför lagen ej är stort mera än
marinens främsta bohag och är i det närmaste rättslös. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
