Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
När en fransk mocler uppfostrar sin dotter för det äkta
ståndet, spar kon ej liäller sedan någon möda för att
verkligen lyckliggöra kenne med en äkta halft. Huru motbjudande
detta franska äktenskapsmäkleri än må vara för det nordiska
lynnet, så kan man ej neka till att det innebär en viss logik.
Att uppfostra den unga flickan från början till slut till maka,
inpränta hos henne olyckan och skammen att blifva ogift,
samt sedan låta det belt och hållet bero på en tillfällighet,
om hon kan nppnå sin enda bestämmelse, det är en inkon
sekvens, till hvilken en fransyska ej kan göra sig skyldig.
Men om sålunda ökandet af den ogifta kvinnans
arbetsområden ej i Frankrike är så brännande som hos oss, så
börjar dock frågan om kvinnans arbete att äfven der stå på
dagordningen, ehuru under olika form. Den gifta kvinnan
har nämligen i Frankrike haft långt mera vana än hos oss
att genom arbete utom. hemmen bidraga till försörjning af
familjen. Hemmens enklare anordning, det ringa antalet
barn och det hos fransmännen så starka förvärfs begäret hafva
gjort ej blott inom den fattiga befolkningen utan inom bela
den lägre medelklassen, kvinnans arbete utom hemmen
ytterst vanligt, och den inom alla land stigande
konkurrensen och ökande af lefnadsomkostnaderna hafva gjort att dessa
utom hemmen arbetande gifta kvinnors antal årligen tillväxer.
Men att detta förhållande har sina vedersakare är naturligt.
Den gifta kvinnans arbete liksom den ogiftas bar till följd
ett ökande af konkurrensen och sänkande af lönerna. Det
anses dessutom af mångaj försvaga slägtet och förstöra
familj elifvet. Sålunda finna vi att kvinnofrågans ’prahtislca sida
gestaltar sig olika i Frankrike mot i Sverige. Frågan gäller
ej främst de ogifta kvinnorna utan de gifta.
Att literaturen i Frankrike liksom i Norden sysslat med
kvmnofrågan är ju allbekant, men huru olika! En jämförelse
mellan Ibsen och Alexander Dumas d. y. och deras olika sätt
att behandla kvinnofrågan skulle kunna vara en intressant
studie. Vi kunna här endast påpeka denna för de begge
racerna karaktäristiska olikhet hos deras representativa förf.
Kvinnans ställning i Frankrike är sålunda olika hennes
ställning i Sverige, kvinnofrågans utveckling och de frågor,
som stå på dagordningen äro äfvenledes olika. På, en
kvinnokongress i Paris skulle man naturligtvis behandla frågor, som
man ej skulle behandla hos oss, man skulle höra uttryck och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
