Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
af sin intressanta utveckling, fjädermantlar från Taliitti m. m.
Det är mycket roligt, men ganska tröttsamt i hettan. Men när
jag vill bara roa mig, då går jag till Beaux-Arts, och känner en
riktig liten rysning af välbehag, när jag slår mig ner på en af
de mjuka sofforna och vet att jag bara behöfver lyfta upp
ögonen för att skaffa mig ett riktigt kalas på färger. Som du
vet förstår jag mig inte alls på hvad som "gör sig bra mot
bakgrunden", jag vågar aldrig tala om att en tafla är "rå i
färgen" eller "saftig i färgen", jag vågar inte en gåug säga
att en figur är "sedd i alltför stark förkortning", eller att en
arm är "betänkligt misstecknad". Jag går omkring som en
ytterst naiv publik, beundrande och ibland — undrande.
Det var inte utan att jag på förhand var rädd för att
den beryktade franska konsten skulle bjuda på fler
potates-fält och normandiska bakgårdar än jag bekvämligen kunde
smälta, men häri misstog jag mig grundligt. Visserligen var
denna exposition icke så blodig som sin föregångare 78, men
nog voro motiven med en viss förkärlek valda från
uppskakande tilldragelser ur både forntid och nutid. Men jämte
dessa historiska motiv var det förvånande att se nymfer och
fauner, Bacchus och Apollo gå igen öfverallt, och nymferna
voro ofta lika onaturligt soekerbagar-rosenröda som någonsin
på 1700-talet.
När man annars går och ser på taflor, tycker man helt
lugnt att det är "bra" och "intressant" — men här ger det
oupphörligt ett "sæt" i en, man får hjärtklappning, blir yr i
hufvudet, och en bild bränner sig fast i hjärnan för månader
och år. Jag tror det är derför att det ligger en lidelse, en
passion i den franska konsten, som vi inte alls äro vana vid.
Man förstår att ett folk som skapar en sådan konst måste ha
haft en lidelsefull historia, och att å andra sidan ett folk,
som stundligen mättar sina ögon med denna konst, måste
lära sig att i det verkliga lifvet ej rygga tillbaka för det
djärfva och våldsamma. Hos oss ligger det i blodet en
längtan efter lugn trefnad, hos den romaniska racen en längtan
efter det uppskakande, det fantasiretande — det är så
naturligt att konstnärsfolket också är revolutionsfolket.
En ung engelsman stod på tröskeln till en af salongerna,
nästan medvetslöst försjunken i betraktandet af èn tafla
derinne. Jag följde riktningen af hans blick och blef också
fastnaglad. Den taflan behöfde ingen öfverskrift. Man såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
