Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
stor del af främlingar, men bredvid oss sitter en äkta
fransyska, pudrad på kinderna, krusad i håret, parfymimpregnerad
från topp till tå. Ändtligen — dörren går upp, in kommer
föreläserskan, en kvinna på gränsen mellan ■ medelålder och
ålderdom, lång, böjd, klädd i en svart klädning, som bara är
ett hölje, i en hatt ackurat liknande en skopa, ocb som lika
väl kunde ha sett dagen för hundra år sen, lika väl i
Skråköping som i Paris. Ansigtet är blekt, magert och på intet
sätt ovanligt. Stackars gumma, hon håller på att falla, när
hon skall klifva- upp på den höga estraden; hon är väl
generad. Ja, hon har den der förlägenheten i början, som hvarje
kvinna känner vid ett offentligt uppträdande, äfven om hon
är öfvad. Men snart kommer hon i gång, de hvita magra
händerna — hon har inga handskar — knäppas ihop och
slås upp allt efter som hon talar. Kan du tänka dig, att
denna kvinna, som så mycket påminner om en riktigt fattig,
utsläpad lärarinna i en landsortsstad, det är — Louise Michel!
Jag hoppas du delar min förvåning.
Hon talar i en ström, utan gester, utan egentlig
vältalighet, men ändå fängslande. Den fina frun följer noga med,
ler och tåras ömsom. Det som fängslar är en viss hjärtlig
ton som genomgår det bela och en i Frankrike ovanlig
flärd-frihet. Föreläsningen heter "A’ travers la vie", och det är
egentligen litet à travers allt möjligt: om lyxen på
expositionen, om de små handlandenas undergång genom de stora
handelshusen, om människans behof af sympati, om hennes
egen deportations tid. "Det var inte mig de dömde, det var
min gamla mor, som dog af sorg", säger hon. Själf säger
hon sig ha varit lycklig under sin fängelsetid. — Vi kunna
icke finna någonting om våld eller som påminner om
petro-lösen. Hon tycks mest lägga an på att plädera de fattigas
och olyckligas sak och så att meddela litet nationalekonomi,
hvars värde torde vara. problematiskt. Logisk reda fins ej
mycket af, men en och annan ganska märkvärdig tanke. "La
cliarité est morte", påstod hon, "au lieu de la charité nous
aurons la solidarité". — Sanningen att säga, gingo vi hem
riktigt litet rörda af Louise Michel, ocli det är mig i denna
stund omöjligt att förklara hennes uppträdande under
kommunen. Men kanske är det nu på gamla dar hon liar blifvit så.
här beskedlig. Hennes uppträdande var i alla händelser — låt
mig säga det i förtroende — vida kvinligare än åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
