Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’222
sig äfven till mäniiiskoanden, hvarför man helt och hållet
förnekar individens frihet och utmönstrar begreppen dygd
och last, pligt ocli ansvar. Människan betraktas som endast
ett naturväsen, bestämdt och beherskadt af fysiska anlag och
böjelser. Andens herskarmakt och herskarrätt förnekas,
dualismen bortresoneras, enheten proklameras, men en enhet,
som flyttar människan från sin plats som borgare i andens
värld till högsta rangplatsen bland djuren.
Författare, som mer eller mindre hylla denna
världså-sigt, begagna ofta slagorden: våga vara dig själf! var trogen
mot ditt eget jag! o. s. v. G-odt! men till hvilketdera jaget
riktas uppmaningen? Ar här fråga om att vara sig själf, d.
v. s. vara sitt högre jag trogen, då det gäller kamp mot
lögn, orättfärdighet, konventionalism med ett ord mot sitt
och andras lägre själf? Visst icke. *) Naturalisternas med
hänförelse omhiddade jag är idealets motsats. Deras upprop:
Var tlig själf ! innebär ofta: haf mod att lösgöra dig från den
gamla pligtläran ocli från all filosofisk ocli rebgiös idealism,
som vill fjättra ditt fria naturlif. Men hvad är detta annat
än ett tillbakaskridande i civilisation, ett återvändande
barbari, en motsats till den hitintills följda utvecklingskursen?
Andens lag, som allt mer kommer till herravälde, upphäfves,
hvaremot sinnevärldens kraf, förut alltmer undanträngda,
framhållas som de enda berättigade. Dualismen är
försvunnen, ett slags enhet vunnen; men hvilken enhet?
"Hvar slaf af sitt begär har en tyrann till herre".
En gammal sanning! men ej föråldrad! Sanning och
sol äro gamla, dock unga. Utestäng deras strålar och lifvet
förgår.
Själfva den animala lifsglädjen är kort om ej adlad af
det högre jaget. Skalden har rätt, Österlandets lifsglädje är
vigd till förgängelse.
Naturalismens frilietskraf contra etiken yttra sig mest
ohölj dt och pockande i fråga om erotiska förhållanden. Öppet
har man förklarat naturdriften på detta område vara en
oemotståndlig naturkraft, som vilja och förnuft hvarken kunna eller
behöfva tygla. Man har tilljublat bifall åt författare, som
undanskjuta Eros för Astarte, som i kvinnan blott värdera
*) Inom vissa områden hafva väl ändock författare, som i allmänhet
hylla dessa åsigter, uppträdt emot lögn, skrymteri och framför allt förtryck.
Be cl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
