Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’243
genom eget åtgörande säkert skall förläna ytterligare klang.
De äro gamla goda vänner, de der båda, som nu egna det
mesta af sin dag åt lidande medsystrar och den återstående
åt studier och huslig trefnad. Ja, ty de ha tillsammans bildat
sig ett förtjusande hem, der man öfverallt återfinner den
prydlighet och smak, som röjer kvinnans ledande hand och som
åtminstone ingen ogift manlig doktor kan uppvisa maken till.
Den ordinarie mottagningstiden är anslagen från 12 till
2 alla hvardagar, hvilket icke hindrar att den ofta utsträckes
till både kl. 4 och 5 när patientantalet är öfverflödande. Det
var just efter en sådan mottagning jag häromdagen träffade
doktor Widerström, klarögd, frisk och vänlig som alltid.
"Nå, kära doktor, hur har ni det med hela denna
patientskara? Ar ni inte förfärligt trött?"
"Inte det ringaste. Det är så roligt att det tycks gå bra."
Det var alltsammans.
Måtte bara nu — det har man väl rättighet att å hela
det lidande kvinnokönets vägnar önska — måtte bara nu
inte kärleken som en tertius interveniens smyga sig in genom
dörrgläntan till den älskvärda doktorn och stryka ett
rosenrödt tvärstreck öfver alltsammans: ett träget, föregående
studielif och en skara sjuklingars ljusa förhoppningar! Ty
en gift kvinlig doktor, som antingen skall dela sig mellan
praktiken ocli hemmet, eller öfvergifva det senare för den
förra, är ännu för oss beskedliga nordbor en gåta, den vi
finna svårlöst.
Dock: hoppoms att den präktige doktorns kärlek skall
uteslutande egnas vetenskapen, och hoppoms äfven att
väninnan skall dela denna smak! Yid åsynen af dessa båda
behagfulla, men säkra kvinnor, som ej lia mera likhet med
en "svag ranka", än ett doftande vinteräple liknar en färgad
guttaperkablåsa, kan emellertid en man komma på nedslående
tankar... "Hvad: skulle det då verkligen finnas kvinnor
som kunna reda sig själfva här i lifvet; som icke med ljuf
hjälplöshet speja efter ett manligt beskydd? Ah bevars,
bevars — hvilka tider!"
Ja, vet ni, min herre, att det ser hotande ut. Jag
misstänker nästan att om äfven den stilfullaste bland er skulle
våga en öm förklaring för den trefliga doktorn i hennes nätta
ylleklädning, skulle hon med sin klara blick se honom midt
i ansigtet och säga: "hur är det min herre, har ni feber?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
