Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’255
Det var tydligt att hon var mycket intresserad och
antagligt att hon var ganska intelligent, men det föreföll mig
som om både hennes intelligens och intresse hade anlag att
vrida sig åt galet håll. Hon såg inte det stora för det lilla,
men just detta utgjorde hennes stolthet.
"Det, lilla, det är det stora", brukade hon säga — och så
studerade hon det lilla af hjärtans lust.
En dag sågo m:r och m:rs M. mycket nedslagna ut. De
hade fått telegram att deras ende son låg i Greis för döden.
De packade naturligtvis genast och reste lemnande miss Bell
i vårt hägn. Vidtogo gärna emot henne, ty med alla sina små
egenheter var hon godlynt, vänlig och originell på sitt
vis. Men framför allt var hon blygsam — blygsam ända
till sublimitet. — Om en kypare kom att snudda vid hennes
drägt drog hon åt sig klädningen som om hon blifvit
besmittad och om ett biträde i en bod, ifrig att visa sina varor,
lutade sig fram mot henne öfver disken, ryckte hon sig
tillbaka med ordet: shocking! så tydligt skrifvet på sitt ansigte,
att han kände sig förkrossad af blygsel — åtminstone [-va]det-] {+va]-
det+} hennes åsigt. Men när hon var "i arbete", då kastade lion
sig in i hvilken situation som hälst, brukade hon säga, och
att så verkligen var fallet, derom skulle jag snart bli i
tillfälle att öfvertyga mig.
Våra toaletter voro i ett bedröfligt tillstånd. Min och
min reskamrats resdrägter buro outplånliga spår efter en
långvarig sejour i Alperna, och hvad miss Bells kostym angår,
tycktes den, till motsats mot hennes lockar, "aldrig ny vara
kom men ur skaparens hand". Också förklarade lion sig icke
ovillig att "göra bodarna", något hvar till hon ännu icke haft
tillfälle — så mycket mer som hon allt för djupt deltog i m:r
och m:rs M’s sorg för att vara i lynne att "ta i hop med något
af värde". Den dag, som kom, blef en af dem man aldrig
glömmer! Vi "startade" precis 10. 9. efter intagen, kraftig frukost
alla tre vid ett briljant humör — men himmel —, hvilket
arbete! Att bese Vatikanens samlingar, att vandra i Neapels
museer, allt blef en barnalek mot detta. Vidunderliga priser
eller tarfliga dussinarbeten. Ingenting färdigt — bjärta färger,
inga färger; för mycken snitt, ingen snitt. — Ibland visade
till höger, ibland till venster och alltid, när förhållandet hade
bort vara omvändt: trappa upp, trappa ned. En gång
hamnade vi på en verkstad för herr-kläder och två gånger i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
