Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru vi erhöllo rätt att predika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Behovet av att få öppna egna lokaler för verksamheten blev
alltmer kännbart. Vi ansågo ock, att det borde vara en jämförelsevis
lätt sak för oss att erhålla rätt att samla i Petersburg boende
främlingar, tillhörande vår egen religionsbekännelse. Vi fingo
dock erfara, att vi voro i Ryssland! Jag lät uppsätta en
böneskrift, och sedan jag funnit en man, väl förtrogen med ryska
förhållanden och ryska språket, vandrade vi med de bästa
förhoppningar om en lycklig utgång till överpolismästaren.
Han mottog oss vänligt, men efter att ha hört vårt ärende
svarade han: »Detta är ej min sak att avgöra». På vår fråga,
vart vi skulle vända oss, svarade han: »Till
folkupplysningsministeriet».
![]() |
Storfurst Sergei Alexandrovitjs palats i S:t Petersburg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>