Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förstlingsfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan. En icke troende fröken sade en gång om denne
man:
»Jag kan aldrig se honom utan att erinras om, vad som
är skrivet: »De funno mannen, från vilken de onda andarne
utdrivits, klädd och vid sina sinnen, sittande vid Jesu fötter.»
Luk. 7:35.
Låt oss för läsaren presentera ännu några av våra
mötesbesökare. Här är en gjutare. Han hade varit en om
möjligt ännu djupare fallen drinkare än den nyss nämnde.
Han kunde ej äta eller arbeta, ja, icke ens sova utan att ha
brännvinsflaskan bredvid sig. Han tog sina tvenne barn med
sig till krogen och lärde dem dricka och roa krogkunderna.
Dock besökte han våra möten. Då han en söndag vände
om hem, öppnade han sakta fönstret, lyfte ut den stora, flera
tiotals liter rymmande brännvinsbuteljen och lät den från tredje
våningen falla i gatan. Härmed tog han ett avgörande steg
och har sedan dess varit fullständigt nykter. Han har i
många år varit en ordets förkunnare.
I stället för att glädjas över förändringen i mannens liv
blev hans hustru nu liksom besatt. Hon rasade mot sin
man och hans religion, och hade icke barnen hållit henne
tillbaka, skulle hon utan tvivel begått självmord. Alla försök att
samtala med henne voro fruktlösa. »Det är icke farligt,
djävulen håller bara avskedspredikan», yttrade en annan syster.
Och så var det. Även hustrun blev nu en avgjord kristen och
en lycklig deltagare i våra möten.
Där borta i hopen märker du en kvinna, mager och
avtärd, men i anletsdragen spåras frid och lugn. Hon har, efter
egen bekännelse, till följd av namnlösa lidanden under en tid
av sexton år dagligen gjutit de bittraste tårar. I
syndaförlåtelsens ljuvliga medvetande har hon nu i Jesus, sin frälsare,
funnit frid och vila.
Vid hennes sida sitter en annan liten, mager kvinna, även
hon ett lidandets barn, som sällan lett men ofta gråtit. Fader-
och moderlös från spädaste år har hon också vandrat en
smärtornas väg. Djupt ned i en källarvåning funno vi genom
en särskild Guds skickelse denna kvinna. Aldrig vet jag mig
ha träffat en själ, som så hungrat efter försoningens ord. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
