Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nihilismen och kejsarmordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nihilisterna äro inga förbrytare à la landsvägsriddare.
Många av dem äro de bästa bland Rysslands ungdom,
begåvade och hänförda, redo att offra livet, fyllda av högsinnade
idéer, huru oklara de än kunna vara. De hade trott på
reformerna och jublat över dem, men missräkningen blev
gränslös. Reformerna voro blott en bråkdel av vad man väntat,
och av den lokala självstyrelsen växte ingen politisk frihet
fram. Då reaktionen efter polska upproret tog starkare och
starkare fart och reformernas väg helt uppgavs, beslöt man
att själv taga sig rätt. Kejsaren och hans polis hade aldrig
aktat undersåtars liv och rätt. Nu vändes det om. Nu är
det zarens liv, som står på spel. Ju starkare regeringen slår
in på reaktionens väg, dess djupare blir övertygelsen, att man
blott kan nå fram till målet över de härskandes lik. Det är
en vild och blodig moral, men sådan måste den födas i
Ryssland. Antingen är allas liv heligt, även den ringastes, eller
ock ingens.
Gemensamt med de s. k. slavofilerna ha nihilisterna liksom
tillbedjan av det stora ryska folket. Vi se dem gå ut bland
folket för att upplysa och frigöra det, men folket vill alls icke
mottaga dessa sina välgörare. Nihilisterna äro och förbliva
blott en ringa minoritet, men den är stark genom sin
brinnande nitälskan, sin tro och den därav härstammande
handlingskraften. En egendomlighet för denna rörelse är, att så
många kvinnor lidelsefullt, men ofta med skarpare förstånd
än männen, deltaga däri.»
Så långt nämnde artikelförfattare. Han synes i allt
väsentligt haft en klar inblick i förhållandena. Första attentatet mot
kejsarens liv skedde den 16 april 1856, och sedan dess ha
ju tid efter annan nihilisterna låtit tala om sig, och som ovan
sagts, skrevs också kejsarmordet 1881 på deras meritlista.
De reformerande och reaktionära rörelserna ha under det
förflutna århundradet gått som ebb och flod över Ryssland. Men
vid tidpunkten för kejsarmordet torde regeringen åter tenderat
åt reformvänlighet. Personer, som voro initierade med
förhållandena, ha sagt mig, att kejsar Alexander II hade, strax innan
han mördades, alla papperen klara att undertecknas för den
proklamation, som skulle skänka Ryssland konstitutionell författning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
