Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan och ankomsten hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Tvenne trosvarma bröder behandlade mig enl. Jak. 5:14—15.
Herren styrkte mig så, att jag flera gånger kunde predika och
deltaga i bibelsamtal. O, vilken vederkvickelse det var
att efter dessa år, som utgjorde en fortlöpande kedja av
trångmål och svårigheter, nu i lugn få vila ut en vecka i denna
kära församlings sköte.
Här mötte vi även missionär Lindgren, den för sitt
arbete så hängivne, trogne Kristi tjänare. Han var en bild av
hälsa och kraft. När dödsbudet strax efter vår hemkomst
nådde oss, kunde jag ej annat än förundra mig över Herrens
ledning. Jag, den svage och av läkare dödsdömde, helades,
och han, den friske och starke, kallades in i vilan. Säkert är,
att Förbundet genom broder Lindgrens bortgång miste en
av sina bästa arbetare.
Efter detta korta uppehåll i Petersburg fortsatte vi med
båt till Stockholm. Till följd av storm blev resan mycket
svår, och vi ledo oerhört av den obehagliga sjösjukan. Vi
hade genom brev och telegram underrättat om vår ankomst,
men på grund av båtens försening var ingen oss tillmötes,
när båten lade till vid kajen. t Då jag styrt om
förtunningen av resgodset, återvände jag’till de mina. Min hustru
hade klätt barnen, men nu svek henne krafterna, och hon
sjönk halvt medvetslös ned i en soffa. Med möda lyckades
jag få henne och barnen upp i en droska, varpå vi foro från
hamnen och togo in på ett »rum för resande». Vi kommo från
söderns hetta och medförde ej så litet frossa i kroppen, varför
vi funno det mycket kallt i Stockholm. Inga böner
eller löften om ersättning kunde förmå värdinnan att giva oss
en brasa i rummet. Vi hade lyckats bevara barnen mot
förkylning under resan, men här var det omöjligt. Båda två
förkylde sig och fingo kikhosta. Vidare gjorde vi fruktlösa
försök att erhålla någon hjälp att vårda barnen, under de
dagar vi tvingades att stanna i Stockholm. Värdinnan kom ock
in i vårt rum, bredde lösa tidningsblad på soffor och stolar
med tillsägelse, att barnen ej skulle få draga ned dem. Sedan
barnen blivit förkylda, var hon även mycket förargad över, att
de hostade. När äldste gossen av svaghet sjönk tillsammans
vid bordet, röt hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
