Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa till Karadag i Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
kan översättas med byfurste. Han ansågs därför av armenierna
som en befriare och åtnjöt ett ganska stort anseende.
Melek Sarkis mottog oss mycket vänligt och lät tillreda
en välsmakande middag. Vi framställde för honom våra tankar
och frågade, om han ville mottaga oss samt om det vore möjligt
att i hans eller i någon annan av de armeniska byarne få
upprätta en skola såväl för armeniska barn som för ynglingar från
Ryssland. Han ställde sig välvilligt mot förslaget och lovade
oss både jord och material till bygge utan ersättning, om vi ville
bygga. Så långt var allt klart, och vi hade nu att vidare utreda
saken. :
Medan vi sutto och samtalade med Melek Sarkis, anmäldes
några kurder, som hade viktiga angelägenheter att överlägga
med honom om. Vi befunno oss i en vild och storslagen
dalsluttning, då sex kurder i full rustning framträdde. De voro
beväpnade med martingevär och gördlar, fullsatta med patroner,
dels om midjan, dels hängande över axeln. Dessutom buro de
dolkar och pistoler m. m. De slogo sig ned i en ring, men ingen av
dem lämnade för ett ögonblick geväret ur sin hand. När man
visste, att de kommit i fredligt syfte, föreföll denna audiens
för oss främlingar rätt besynnerlig.
Vi fortsatte sedan färden och besökte de flesta armeniska
byarne i distriktet. En sådan resa medför alltid för
resenären en massa svårigheter och försakelser, men ock
mycket av intresse. Vi foro sålunda en gång genom heta,
av solen förbrända trakter, där törsten plågade oss mycket
och framkommo då till byar, där enda vattentillgången bestod av
en vattenfattig kanal, i vilken hästar, kor, åsnor och människor
badade om varandra, där vi sågo ormar, grodor och
sköldpaddor kräla. Det otrevligaste av allt var dock, att garvare
lade ned sina råa hudar i vattnet och bearbetade dem med
fötterna. Detta var byns och nu vårt dricksvatten.
Vid ett annat tillfälle höllo vi på att bliva utan mat. Efter
mycket besvär funno vi en plats, där vi fingo köpa en nästan
oätlig soppa, litet svart bröd och — spansk peppar. Trots
hungerns gnagande känsla var det nästan omöjligt att förtära
något av detta, som liknade allt utom mänsklig föda. I samma
rum, där vi tagit in, satt även en stackars förfallen drinkare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
