Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
pågick som bäst tortyren. Vad hade hänt? Ingenting. Khanen
behövde blott penningar och fordrade 2,000 rubel av byn. Fick
han penningarne, skulle han släppa mannen men i annat fall döda
honom. Byn var redan förut utblottad på allt, ej en häst, ej en
matta eller ett värdefullt föremål fanns kvar — allt hade kurderna
bortrövat. Bybefolkningen vände sig nu till Karapet, som mot
revers lämnade dem den ovannämnda summan. När de
äskade penningarne lämnats, löstes mannen, och khanen
lämnade byn.
En rövarehövding med sin liga var en tid hela norra
Persiens skräck. En truppavdelning på tusen man
utkommenderades att taga honom till fånga bland Karadagska bergen.
För att rädda sig själva tillgrepo kurderna nu den listiga
utvägen att inberätta för perserna, att armenierna stodo i
förbund med rövarehövdingen och att de gömt honom. Nu
skulle museimännens raseri utgjutas över de olyckliga
armenierna. Männen flydde hals över huvud till bergen och
gömde sig där. Kvinnorna och barnen samlades till ett antal
av omkring 300 i en underjordisk håla, använd till
förvaringsrum av foder. Vad som i hast kunnat bärgas av husgeråd
och matvaror fördes ock dit. Här skulle soldaterna få ett
lättfånget byte: plundra egendomarne och skända kvinnorna. Men
vad hände? I ingången till grottan stodo tvenne män med
spända gevär, färdiga att skjuta ned den förste som vågade
nalkas. I den ene igenkänna vi vår Karapet, i den andre en
fransk köpman, som vistats i orten för uppköp av valnötsvirke.
Utan vila fingo dessa tvenne hjältar i två dygn försvara de
värnlösa mot ett tusen persiska soldater. Att det lyckades,
torde till en del bero därpå, att perserna visste, att de här
hade att göra med en fransk och en rysk undersåte. Det
kom icke heller till skottväxling den gången. Därefter drogo
perserna sina färde, och byn var räddad. Ej under att dessa
armenier med vördnad och kärlek sågo upp till denne man,
som hjälpt dem ur så många trångmål. Han gick och kom
när som helst och var som en medlem i varje familj. Vi gjorde
hans sällskap och sågo, att t. o. m. varje barn, där vi reste
fram, kände honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
