Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duchaborerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
hetsfulla slöjan. Flera författare synas ha skattat deras kult
ganska högt, men det torde bero därpå, att de aldrig
förmått genomtränga utanverken. Genom Lev Tolstojs
skildringar ha duchaborerna delvis blivit världsberyktade.
Jag har under min mångåriga vistelse i Ryssland endast
träffat tvenne personer, som kunnat lämna mig närmare
upplysningar om sekten, den ene en stundist, som varit skollärare
hos dess medlemmar en tid, den andra en kvinna, som med sin
man varit duchabor men som nu tillhörde baptisterna. Trots
det att stundisten en tid varit i en av deras byar, visste han
mycket litet om dem. Han omtalade dock, att de på sina
sammankomster sjöngo en del sånger, och varje nyinkommen
medlem måste läsa upp ett utantill inlärt tal, en sång och
ytterligare ett tal. Det hela lär ha varit ytterst monotont och
meningslöst. Troligt var dock, att detta endast var anordnat
för att föra honom bakom ljuset, och att sammankomster av
mera intresse sedermera höllos i hemlighet.
Av vida mer intresse var kvinnans berättelse, ity att hon
och hennes man varit duchaborer och levat i ett
duchaborsam-hälle. Det var så slutet, att ingen främling någonsin fick
tillträde till deras religiösa sammankomster. Att avvika från
»tron» eller yppa sektens hemligheter var belagt med dödsstraff.
För detta ändamål funnos i varje samhälle dödsänglar, d. v. s.
individer, som av samhället fått i uppdrag att undanskaffa de
personer, som på ett eller annat sätt gjort sig misstänkta eller
förhatliga. I sådana fall kommo »dödsänglame» en mörk natt
och utförde domen, fattade därpå liket med särskilt avsedda
krokar, buro bort och nedgrävde det på begravningsplatsen.
Om de efterlevande drogo duchaborerna försorg.
Sedlighetsbegreppen stodo hos dem mycket lågt och voro av sådan
natur, att man helst med tystnad förbigår dem.
Nämnda kvinnas man kunde ej i allo dela de övrigas
åsikter och kom vid ett möte att yttra sig något oförsiktigt.
På miner och åtbörder hos de närvarande såg han, vad timmen
var slagen. Han satt på sammankomsten utan röck och mössa. *)
*) Ryssarne på landet använda blusar av kulört, ofta rött tyg.
Blusen tages över benkläderna och en väst utanpå blusen. Det är mycket
vanligt, att männen uppträda i denna dräkt utan röck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
