Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skuggor och dagrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
göra dens vilja, som sänt mig». Själar frälstes och stadfästes
i nåden.
* *
*
Det var ej blott på 1880-talet, som en sådan hunger
efter Guds ord flerstädes förmärkts bland ryssarne, att man
alldeles glömde sig själv. Se här ett exempel från närvarande
tid. En evangelist kom ut till en förut ej upptagen
verksamhetsplats. När ryktet spreds om hans ankomst till byn,
samlades folket i hopar att höra evangelium. Han talade till dem
första dagen. Andra dagen kommo de klockan 5 på
morgonen, då han fick börja och fortsatte sedan till kl. 12
påföljande natt, d. v. s. 19 timmar. Då evangelisten slutligen helt
uttröttad sade:
»Nu förmår jag icke längre, nu måste vi sluta», svarade
hans åhörare.
»Länge har du dröjt att komma och tala om detta för
oss, och när du äntligen kommer, då vill du bara sova».
| *
*
Under dessa i yttre måtto brydsamma tider hade jag en
stor hjälp och ett ovärderligt stöd i min hädansovna hustru.
Hennes orubbliga lugn, hennes stilla gudsfruktan, hennes
re-dobogenhet att under försakelse tjäna Herren, hennes sätt
att i det tysta obemärkt tjäna och hjälpa, var allt
egenskaper, som just behövdes på den plats hon var satt. Endast
en gång hörde jag henne klaga, och det var i den förut
omnämnda sången. Många gånger har jag dock känt mig
tacksam till Gud, som styrde det så, att vi några år före hennes
död fingo resa över till Persien, där vi i många avseenden
hade det lugnare. Eljes skulle jag känt det så, som hon för
min skull blivit en martyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:05:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagrar/0189.html
