Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Vid denna tid inflyttade i Leons hus några maskinister.
Dessa voro till en början mycket vänliga mot honom och
in-bjödo honom ofta på té och någon gång på ett glas vin.
Han hade ej mod att säga nej. Nu var den förr så frimodige
bekännaren på det sluttande planet, vilket förde honom ned i
dräggen. »Vännerna» hade slutligen fångat honom i sitt nät.
Här följde nu dryckeslag på dryckeslag, i vilka både män och
kvinnor deltogo, och därefter ett liv i ännu skändligare lustar.
Med beklämt hjärta och tårfyllda ögon berättade Léon om
denna tid, då han var given »satan i våld.»
Det var ett liv i synd och elände, men den gode helige
anden lämnade honom dock ingen ro. Då han var vid sans,
hörde han alltid rösten: Vänd om, vänd om! Varför skall
du, som smakat Guds nåd och kärlek, vandra på förtappeisens
väg och förgås? Många beslut fattades, många bättringstårar
fälldes i det tysta. Nu anklagade han sig själv därför, att han
fordom trott, att det var hans hustru, som förlett honom. Nu
förstod han, att synden bodde i hans eget kött och insåg,
vilken förlust han gjorde, då hans trogna maka gick bort.
Det var hög tid att vända om, men detta var ej någon
lätt sak. De hyresgäster, som voro hans vänner, härskade
över honom. Han ville jaga bort dem, men hade ej makt
därtill. Han ville sluta upp att dricka, men förmådde det ej.
Slutligen rensade han sitt hus, och därmed var ett av de
svåraste banden brustet. Under bot och bättringstårar
öd-mjukade han sig inför sitt livs Gud liksom David efter Natans
besök. Den Gud, som ej förkastar till evig tid, hörde hans
nödrop och frälste honom. Efter en tid inträdde han i ett
nytt äktenskap och har se’n dess fört ett stilla, husligt liv.
Han kände emellertid behov av gemenskap och
församlingsliv. Att återgå till kyrkans helgondyrkan föll honom ej
ens in, att gå till någon chlistovsk församling var omöjligt,
därtill hade han sett för mycket. Han började åter att läsa Guds
ord, efter en tid hade han en församling på 30 personer. Han
var nu jublande glad.
Så kommo några främmande predikanter till staden. Han
lät dem predika, och de talade ordet med kraft och värme.
Slutligen kommo de till frågan: »Haven I blivit döpte, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
