Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
kasta sten, grus och sand samt skrika och väsnas. Bud gavs
till kosackerna, som ögonblickligen infunno sig till häst med
långa piskor, med vilka de började bearbeta hopen. Några
fängslades. Nu var den vilda skaran åter skingrad. På aftonen
samlades smädande ynglingar, som kastade smuts och sten.
Léon befallde dem avlägsna sig, ty han ämnade ej längre
skämta med dem. Han öppnade fönstret, och då de ej
lämnade platsen, avlossade han ett gevärskott och lät kulan vina
förbi deras huvud. Det oaktat tredskades de. Ännu ett skott
och kulan ven mellan dem. Då började de springa och skrika:
Kamelryttare i Väst-Turkestan.
»Fly, fly, den gudlöse kättaren skjuter oss!» Senare på
aftonen samlades en stor mängd barn, skrikande, bannande och
kastande smuts och sand. "Jag satt vid fönstret", sade Léon,
"och kom ihåg Elisa och bad som han, att Gud skulle sända
en björn, som förskingrade dessa piltar. Just som jag så satt,
kom min granne, som för min tros skull varit som en björn
mot mig, och sade: "Léon, vad göra dessa här?" Sedan han
hört mitt svar, började han med en stor piska att grundligt
upptukta barnen, så att skaran skingrades.» Så fingo då själva
myndigheterna försvara stundisterna, och från den tiden hade
de jämförelsevis stor frihet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
