Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Rabinovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Stå upp, varför sover du?»
Vredgad svarar mannen: »Varför stör du mig? Det är
natt, jag vill sova».
»Vad! är det natt? Solen lyser ju klart på himmelen»,
säger den utanför stående.
»Jag ser klart, att det är mörker och natt», säger den
innevarande, »jag har ock en klocka, som visar, att det är
midnatt.»
»Vad bryr jag mig om din klocka, solen står mitt på
fästet, stå upp, kom ut, och även du skall se det».
»Tror du, min klocka bedrar mig? Hon är så dyrbar,
gjord av en stormästare.» Därpå lägger han sig åter att sova,
vredgad över att hava blivit störd.
»Så är det med nutidens judar», fortsatte Rabinovitj.
»Lagen och profeterna utgöra deras dyrbara klocka, men de sitta i
mörker och se på den. Att söka med profeterna bevisa, att
Jesus är Messias, är ett fel. Det är, som om, då solen
skiner klart, man skulle vilja återvända till nattens mörker och
stjärneljus för att därmed bevisa, att dagen är inbruten. Nej,
vi skola med Jesus-Messias-ljuset visa, att profeterna talat
sanning.»
Vi talade om det slentrianmässiga läsandet av
böneformler, varvid R. yttrade:
»Det finnes nu så många moderna judinnor, som blygas
för sin härkomst, och i följd därav måste de tala franska. Ja,
franska, franska måste det vara. Det går så bra, tills
födslosmärtorna komma över dem. Då ropa de på ren jargon:
»Jehova, förbarma dig». Då har all deras franska tagit slut. Tills
människan kommer i nöd, duger inlärda formler, i nödens
stund framträder dock det naturliga.»
Då det tålamodsprövande i att stå och arbeta utan att
se någon direkt frukt kom på tal, yttrade han:
»Gud fordrar trohet av oss. För soldaten gäller samma
lag, om han är satt som vakt vid riksbanken, där alla kistor
äro fulla av guld och värdepapper, eller vid en gammal tom
källare, där man en gång i tiden har förvarat litet krut. På
båda posterna måste soldaten vakta lika troget och får lika
lön därför.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
