Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besök hos adelsmannen Zinovjef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lakejen såg förvånad på oss främlingar och frågade: »Skall
jag sätta på samovaren?»
Snart sutto vi vid det sjudande teköket. På bordet hade
vi gott bröd och färskt smör — o, vad det smakade bra
efter det föregående dygnets vaka och fasta. Sedan hungern
stillats, började vi se oss om i rummet. Detta bar vittne om,
att den föregående ägaren sökt göra det praktfullt, under det den
nuvarande sökt få det så praktiskt som möjligt. Så stod ett
präktigt piano på sin plats men tjänade numera till bokhylla.
Boksamlingen var rikhaltig. Man fann bl. a. stora arbeten om
trädgårdsskötsel, jordbruk, hästavel, boskapsskötsel,
mejerihantering, byggnadskonst m. m. Förvånande var att se, huru
genomstuderade och fulla av anteckningar dessa verk voro.
I Petersburg hade jag flera gånger mött denna adelsman
vid andliga sammankomster. Han var omvänd till Herren och
syntes hängiven sin Frälsare, men hela det yttre uppträdandet
var den bildade, förfinade världsmannens. Det var ej utan,
att vi nu med litet spänning avbidade mötet med honom.
Vår värd kom efter några timmar hem. En oförställd
glädje lyste i hans öga, ett kraftigt handslag, beledsagat av
en broderskyss, gjorde, att vi glömde rangskillnad, glömde
vår resdräkt och måste deltaga i den gemytliga och
trevliga stämning, som besjälade vår värd. Även hela hans
yttre hjälpte till härvid, det var ej längre frågan om modet
från Paris. Han kom i en brun vadmalskostym och grova
smorläderstövlar. Det klädde så väl hans resliga, välväxta
gestalt och passade till de manliga, markerade anletsdragen.
Både under och efter middagen fördes ett livligt samtal.
Han berättade bl. a. om sin barn- och ungdomstid. Enligt
hans egen utsago lärde han då två ting och lärde dem t. o. m.
grundligt. Han lärde sig att bliva teatersångare och vidare
att slösa bort och fördärva den fäderneärvda förmögenheten.
»Dessa två ting kunde jag verkligen», sade han. Så fortgick
den unge mannen, tills han en dag, liksom en gång Saulus,
mötte sin Frälsare och lämnade sig åt honom. Liksom
Paulus räknade allt för skada och avskräde mot att vinna Kristus
och vara funnen i honom, så gjorde även Zinovjef. Han drog
sig undan stadslivets larm, och med sin unga fru reste han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
