Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos Pioter Alexandrovitj A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkas möjligt. Pioter behöll dock sitt hopp till Herren, ty
för honom var allting möjligt.
I Pioters hem liksom i så många andra adliga familjers i
Ryssland hade rikedomarna smält ihop, och man stod invid
ruinens brant. Det var blott skuggan kvar av den forntida
makten. Pioter insåg till fullo sin plikt att söka taga vara
på kvarlevorna och rädda, vad som räddas kunde. Han
stoppade sitt betyg i sin överrocksficka och for ut till den
egendom, som ännu fanns kvar. Den var i ett eländigt skick.
Här började han med kraft och energi att arbeta och bygga
upp nya hus, sökte bringa jordbruket i tidsenligt skick,
omarbeta trädgården och anskaffa en ny uppsättning boskap
etc. Under tiden levde den övriga familjen kvar i sitt hus i
Moskva.
Slutligen måste han för affärer resa till staden. När allt var
klart, satte han sig i sitt ekipage och reste till stationen. Just
som han ankommit dit, blåste tåget avgångssignal. »Det var väl
Guds vilja», sade Pioter till kusken, som smålog åt herrns enfald
att taga sådant från Gud. »Vi fara nu åter hem», fortsatte han.
De hade ej åkt långt, förr än Pioter såg en ung man i
den egendomliga uniformen. »Stopp»! I ett nu stod Pioter
inför honom och utfrågade alla omständigheter vid den
ifrågavarande tjänstgöringen. Men det var enligt främlingens utsago
lönlöst att söka. Pioter avlägsnade sig men kallades strax
tillbaka, varvid främlingen yttrade:
»Jag kommer i håg, att en av oss blifvit sjuk och lämnar
in sin avskedsansökan — ni kan ju försöka».
Pioter fick adress och reste omedelbart till den anvisade
platsen. Ja, avskedsansökan hade inkommit. »Jag sänder
den just till general N., men han skall inom 10 minuter resa
bort, skynda dit, får ni se, hur det går», sade tjänstemannen.
Pioter skyndade till generalens bostad. Portieren nekade
honom dock bestämt tillträde, ty generalen skulle resa. Efter
alla fruktlösa försök att få komma in gick Pioter modstulen
bort. Då hörde han en röst från övre våningen ropa:
»André, vad gör du? Har ej generalen förbjudit dig att
neka besökande tillträde?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
