Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1833 -
183
trägården, och med en jagthunds fina näsa uppvädrade han
genast köttet, (skratt). Han var likväl icke nöjd med tionde
deraf, i hvilket fall han kunnat åberopa gammal praxis
(mycket skratt), utan han knep det helt och hållet, och stack det i
sin ficka (högt och långvarigt skratt). Af hans egen mun skall
jag bevisa detta löjliga förvaringssätt. Ifrån trägården begaf
han sig direkte in, och dykte ner i köket. "Kom med mig,"
sade han till den förvånade hushållerskan, "kom med mig till
spiskammaren, och tag en bordsknif med er" (skratt).
Hushållerskan följde med darrande steg, och kökspigan gömde sig
i kolkällaren. I spiskammaren kastade han en glupsk blick på
ett stycke kött som förut varit på herrskapets bord, skar derå!
en skifva, tog sig litet bröd, och skyndade derefter bort, utan
att säga ett enda ord. "Kors i all verlden," sade
hushållerskan, "hvad husbonden blifvit hungrig; frukosten är nyss
öfver, och redan vill han ha mat." Dagen efter fick
hushållerskan befallning att komma upp i förmaket. Dtlagdt på parad
visades henne der köttet som presten skurit af, tillika med det
han tagit utur redskapshuset. "Vill ni ej svära på att dessa
begge skifvor äro utaf samma stycke V" sade han. — "Det kan
jag ej," svarade hushållerskan, "ty kött är kött och sig likt
öfver hela verlden." — "Men det kan jag," tillade han; "här
är skifvan som jag skar i går, och jag förbannar mig på att
den andra är af samma stycke." — "Det är alldeles omöjligt,"
genmälte hushållerskan, "ty spiskammaren har varit läst, och
jag har nyckelen i kjortelsäcken." Der fanns likväl ett annat
skäl hvarför vår pastor gjorde anspråk på äganderätten till
köttskifvan, hvilket jag här vill nämna, emedan det åtminstone
har förtjensten af originalitet. "Jag vet," sade han, "att köttet
är mitt, ty jag igenkänner det pä färgen" (skratt). Men, m. h.
det är verkeligen möjligt att han gjorde så. Ctan tvifvel hade
det feta en liljas hvithet och det magra en blyg morgonrodnad,
som gjorde det igenkännligt för vår pastor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
