Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
— 1898 —
a mull i.
Tui svar pä förutgående apokryfiska berättelse innehåller
samma tidning i dag följande artickel:
"Emanuel Svedenborg."
"Herr redaktör 1 J edert blad i dag finnes en anekdot med
ofvannämde rubrik, som innehåller några oriktigheter, dem
jag hoppas ni vill tillåta mig att rätta."
"Det är sannt att Svedenborgs hufvudskål blef för
några år sedan (ej kort efter hans begrafning) tagen utur kistan
i svenska kyrkans grafhvalf i Hatcliff-highway, som då
var och ännu är i England (?), men det är ej sannt att den
person som begick detta besynnerliga rån var eller är en af
hans lärjungar. Jag har, tvertom, hört att skälet att
bemäktiga sig denna relik skall hafva varit detsamma som
föranledt doktorerne Gall och Spurzheim att lägga sig till
kranier af andra utmärkta män. En svensk grefvinna, som
underrättades om denna händelse, anmodade en engelsk
herre utaf rang att besöka ägaren och öfvertala honom att
tillåta att skallen blefve åter nedlagd, hvartill han med
beredvillighet samtyckte. Det är sannt att sådant skedde, men
det är ej sannt att det skedde med någon högtidlighet, och
väckte gränslöst (eller ens något) deltagande ibland hans
talrika anhängare. Några utaf dessa visste att skallen blifvit
stulen, men jag tror ej att någon (åtminstone ej mer än en
enda) kände att den blifvit återställd , och jag är öfvertygad
att ingen brydde sig alls om saken. Det enda skälet för den
nämda damens önskan att få hufvudskålen begrafven var att
beundrarne af Svedenborgs skrifter ej måtte bli beskyllde
för dumheten att vörda stoftet af en menniska, hvilket, efter
Svedenborgs påstående, är alldeles oqödigt för själens
fortfarande tillvarelse, och ej återtages, ty hon visste att om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
