Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
- 1833 -
MAJ. LÖRD BYRON.
Om intet annat talas här för det närvarande än om lörd
Byrons död, som inträffade den 19 sistledne i Missolonghi.
Så har den litterära verlden förlorat "tidehvarfvets
största snille," innan han ännu uppnått fulla 38 år. Lörd
Byron var född till rang och lycka, men dessa företräden voro
umbärliga för hans ryktbarhet; han var adlad af sitt snille.
Det sublima var hans element; deri lefde han, rördes och
hade sin varelse. Hans vers flyter som en katarakt, och
hans poesi är en trogen spegel af hans själ. Han har
gifvit sitt modersmål en smidighet, en harmoni, en
klangfullhet, hvaraf man ej ansåg det mäktigt. Hans lynne var
ojemnt, nyckfullt, excentriskt, dystert. Han hatade och
föraktade menniskorna. tåed en segervan krigares skicklighet
anföll han deras fördomar och laster och — man måste
beklaga det — äfven alltför ofta det heliga och
vördnadsvärda. Han stod lik druiden vid sitt altare, hörde offrets
suckar, och sökte med kall blod i dess inelfvor. Hans
leende var mer förfärligtx än hans dysterhet. Det var blott
framkalladt af en förtrytelse som blandades med förakt, och
medan han afskydde menniskorna förlöjligade han dem, mörk
och bitter, en annan Juvenalis. *)
Bedan vid nitton års ålder utgaf han sina första försök
i skaldekonsten, under tittel af "Hours of Idleness."
För dessa blef han argt och kittsligt bedömd i Edinburgh
Beview. Detta förbittrade hans lynne, och han hämnades
*) Terra malos homines nuoc educat atque pusillos;
Ergo dens quicunque aspexit, ridet et odit.
Ju ven. Sal. XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
