Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1834 -
289
Tal ma skall hafva sagt — så berätta åtminstone
Engelsmännen — att han fätt sin första inspiration, då han en gång
såg mrs Siddons. Redan innan revolutionen utbröt hade
han vunnit stor ryktbarhet. Revolutionen sträckte sin
despotism äfven till teatern. Alla de förra pjeserne, hvari
kejsare och kungar uppträdt, måste bort, och banan öppnades
för nya författare. Under det härpå följande interregnum vann
Duc is sina triumfer, som beredde Tal ma nya tillfällen att
utveckla sin talang. Othello gafs vid denna tid, och intrycket
var förfärligt. Fransoserne, som ej älska mordscener annat än i
det verkliga lifvet, kommo vid det sista uppträdet, der Othello
dödar sin maka, alldeles i raseri. Damerna skreko och
dånade, och herrarne hvisslade och stormade. En förändring
gjordes af Ducis. Desdemona räddas af sin far, hennes
o-skuld upptäckes, och allting slutas väl. Talma kunde likväl
ej försona sig med detta våldförande af den store brittiske
skaldens text, och Ducis öfverraskade honom en afton under
följande soliloquium: "Skall jag döda henne? Nej, de tillåta mig
ej att mörda henne. Men de måste vänja sig dervid. Ja, ja,
det är afgjordt; hon skall dö." Ducis kom nu fram. "Hvad
står på, min kära Talma?" — "Min vän, jag måste döda
henne. Det är aldrabäst." — "Jag är nästan af samma tanke,"
svarade Ducis. — "Då dödar jag henne. Det är det bästa
jag kan göra." Hjeltinnan dog också, och publiken lärde sig
att fördraga det.
Shakspeare har anmärkt att "i solskinet kommer
huggormen ut." Talma fann en sådan huggorm i en recensent
vid namn Geoffroi. Skratt är i Frankrike den värsta fiende.
Geoffrois talang bestod i att förlöjliga. Han Yar så mycket
farligare, som han var en kunnig man, och ofta rättvis i sitt
taddel. Han fästade sig som en igel, som en vampyr, vid
Talma, och i bela tre år led han af dess bitterhet. Men en
afton förgick honom tålamodet. Han såg Geoffroi i en fri-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
