Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 1888 -
359
och långsamt gingo mina minnen förbi mig, men den sista
tanken uppsvalde de föregående, och med en sprittning utaf
fasa såg jag mig på brädden af evigheten, vid sjelfva foten af
Guds domaresäte, och färdig att träda inför Hans ansigte."
"Det torde kanske knappt ursäktas mig att här tala om
min hunger och törst, och att tillstå att dessa kroppens plågor
nästan neutraliserade bekymret om min själ. Hungern kan
man dock uthärda, åtminstone då man ej lider deraf längre
än jag gjorde, men törsten är i sanning en tuktan med
skor-pioner."’
"Jag föll småningom uti ett tillstånd af sanslöshet,
hvarifrån jag väcktes af dagsljuset genom en öppning i ruinen.
Den skenbara apathi, eller, som andra kallat den, filosofi,
hvilken jag ådagalade, har man tillskrifvit oriktig orsak.
Sanningen är den att, ehuru min kropp blef väckt, min själ var
än fördomnad. Den återkom blott småningom till eftertanka,
och det var ej förrän jag blef lemnad åt mig sjelf om natten
jag fick fullt medvetande af min belägenhet" —
Jag gör härvid blott det tillägg, att den beklagansvärde
ynglingen blef förd till "Londons hospital," och var snart
utan fara. Många besökte honom der, och intresserade sig för
hans belägenhet Den som likväl ömmast vårdade honom var
en ung och ganska älskvärd flicka, — densamma, som genom
misstag blifvit kallad fru, och som blifvit oskadd uppgräfd
ur ruinerne. Hon är icke fru, men troligen blir hon det
då ynglingen tillfrisknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
