Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1889 -
395
eljest gjort; jag tir i dag mycket nedslagen." — "Har ni
tagit de medikamenter jag ordinerade V" frågade jag, och kände
på hans puls, som slog mycket ojemnt och tillkännagaf en hög
grad af nervös skakning. Han hade tagit dem, men utan att
deraf finna någon lindring. "Min kära doktor," tillade han, i
det han steg upp och gjorde några slag kring rummet, "jag
vet verkeligen icke hvad fan som kommit åt mig; jag är hvar
minut i frestelse att skära halsen af mig." — Jag gjorde
honom några frågor för att utröna om det fanns något ärftligt
anlag till vansinnighet uti hans slägt; men förgäfves. Han såg,
sade han, hvad jag dref efter, men jag var på orätt slag.
"Kom, kom, doktor," fortfor han; "anfäkta mig det finnes
något bättre medel emot melankoli än vin. Drick, doktor! drick;
smaka bara detta vinet" Han slog i åt mig; men handen
darrade, vinet rann öfver, och han tömde sjelf två glas. Der
var en vulgär, stötande frihet i hans sätt att vara, som
tillba-kahöll mig, men jag dolde hvad jag tänkte. Jag var färdig
att taga mina handskar som jag lagt på bordet, då ett papper
nedföll, hvilket jag upptog i afsigt att lägga det på sitt ställe;
men till min förvåning sprang han upp, ryckte papperet ifrån
mig med en illa dold förskräckelse, vecklade ihop det, och
stoppade det i fickan. "Ha, ha, doktorl" sade han, "anfäkta
den der lappen; ni såg väl icke namnet? Det är en räkning
af en af mina vänner, för hvilken jag fått betala några hundra
pund, och det vore icke rätt att låta hans namn bli kändt. Ni
förstår mig väl?" stammade han förvirrad, och gaf mig dervid
en blick, så genomträngande och skarp att jag aldrig sett en
värre. Jag kände mig högst orolig, min misstanke var
bekräftad, jag befann mig i sällskap med en bedragare, en rucklare,
en spelare, — och papperet som han var så mån att gömma
var ögonskenligen en förskrifning som han aftvungit något utaf
sina o (Ter. Mitt uppförande blef mycket kallt. Jag bad honom
sätta sig igen, och tillåta mig att göra några frågor, ty jag
hade mycket brådtom. Jag var sysselsatt dermed, då ett högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
