Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
— 1888 -
lika med studerandet af engelska språket, under en ganska
vacklande helsa. Weber beslöt att sjelf vara närvarande vid
de första representationerne. Han hoppades derigenom vinna
något för sin familj, ty med allt sitt snille hade han knappast
kunna värja sig för fattigdomen. Den 25:te mars 1826 kom han
till England, hvarifrån han strax efter skref till sin fru: Gud
ske lof! jag befinner mig här redan hemmastadd. Efter att
hafva sofvit väl och betalt väl i Dover, reste vi derifrån i
går morse i en präktig vagn, med fyra engelska hästar, som
ingen furste behöft skämmas för. Med fyra personer inuti
vagnen, f]ra fram- och fyra baktill på taket, ljungade vi som
blixten genom detta outsägligen förtjusande land." — Vid sin
ankomst fann Weber sitt bord uppfyldt med visitkort af
personer som redan sökt honom, och ett ypperligt fortepiano
i rummet. — "Hela dagen ända till klockan 5," skref han till
sin hustru, är min egen. Sedan kommer middag, teater eller
sällskap. Ensamheten uti England plågar mig ej; lefnadssättet
här passar mig, tvertom, och mitt lilla förråd af engelska, hvari
jag gjort temmeligen goda framsteg, är mig af oberäknelig
nytta. Var ej orolig för operan. Jag har ledighet och lugn,
ty man respekterar min tid. Man är verkeligen alltför mån
om mig. Ingen kung har af kärlek haft mer gjordt för sig.
Jag skulle nästan kunna säga att de bära mig på sina händer.
— Klockan 7 om aftonen foro vi till Covent-garden, der
man gaf Rob Roy, en opera efter Sir Walter Scotts novell.
Huset är vackert dekoreradt och ej förstört. När jag kom fram
till fronten utaf logen för att betrakta det, ropade någon W e
-ber! Weber är här;" och ehuru jag drog mig tillbaka följde ett
väsen och ett applåderande som jag trodde skulle aldrig sluta. Man
begärde derpå uvertyren till Friskytten, och hvar gång jag
visade mig brast stormen åter ut. — Kan man visa någon mer
entusiasm och kärlek? Jag måste tillstå att jag var helt och
hållet öfverväldigad, ehuru jag är af ett lugnt lynne och icke
ovan vid dylika uppträden. Jag vet ej hvad jag velat gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
