Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har fått fyra arf, men konsumerat fem,
Och mina björnar sen? Ack, hvem kan räkna dem?
Hvar gång jag blifvit kär och lupit ’stad att fria,
Så har jag fått en korg! — Sé der, min litania.
FRUN (leende).
Men, ni har tagit lätt ert öde, som det tycks.
KURT.
Derför att sorg och qval ä’ i mitt tycke lyx!
En väl rangerad karl behöfver kunna glömma,
Ty inte går man långt om fötterna ä’ ömma?
Och ett af fantasi och känsla kryddadt lif
Kan ta’ sig ut rätt bra i ungdomsperspektif;
Men det blir obeqvämt uti realiteten
Derför att ingen vinst det ger i verkligheten! —
Ack, jag försäkrar er, fru Sten: vid sexton år
Var jag den största tok, som nånsin gått ett spår
I denna jordens mull; jag trodde på det sköna
Och var så oskuldsfull och barnslig som en höna.
Så kom jag till Karlberg, och botad blef i grund
För min naiva tro — — och det på Hagalund, —
Ett utvärdshus, som nu ej mera högt man sätter,
Men som den tiden var ett Eden för kadetter!
Ty der en Eva fans, en liten söt juvel
Med dygder utan tal och blott ett enda fel,
Som låg deri, att hon var lika söt mot alla,
Som läto gyllne frukt för hennes fötter falla.
Jag blef förtvifladt kar och lurad med besked,
Så att all poesi, all enfald ströko med; —
Men hvarför tala om för er mitt lifs historia.
Det har, upprigtigt sagt, ej någon helgongloria,
Då er son åter, tror ännu på hvad en ann’
Vid knappa tjugo år ren att förakta hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
