Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDVARD.
Du glömmer känslans rätt:
Så länge verlden stått, den krafts på detta sätt.
KURT.
Det må väl vara sant; men hvilken kan förtänka
En fader, att han ej sin dotter flux vill skänka
Åt första, bästa fyr, som kommer utifrån
Och bryter in med pock och vill bli kallad son?
Att fadern ställer då sitt vilkor upp, är gifvet,
Ty merändels har han erfarenhet af lifvet,
Då friarn deremot ar mer än vanligt grön,
Och vet om flickan ej mer än att hon är skön —
Det gäller ju ej dig; — men vilkoret han ställer
Är, något närmre sedt, väl ej så farligt heller
Att man behöfver strax expatriera sig!
EDVARD.
De orden hade jag ej väntat utaf dig!
KURT.
Hvad är det han begär? Jo, att du täcks behaga
Med flickan också hand om bruk och pengar taga.
Ja, om han ville att du skulle blifva tjuf
Och mördare och skälm, för att i sällhet ljuf
Hans dotter trycka få som maka till ditt hjerta,
Då kunde jag förstå din tvekan och din smärta;
Men, att du tvekar här, der tusen grepe till,
Det gör att mitt förstånd, uppriktigt sagdt, står still.
EDVARD.
Om ditt förstånd står still inför inotif så klara,
Då måtte det också ej mycket rörligt vara
Dagtingan. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
