Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUN.
Det är väl alltid så det plär gå till i krig!
MÄRTHA.
Jag tycker, frun, att de väl kunde bära sig
Som folk åt, fast de slåss! De ska’ väl kristna vara,
Och into fara frapi som turk och hedning bara!
Det enda, kära frun, som när jag tänker på’t,
Kan trösta mig, är att vår son ej har gått åt,
Men att han stått sig bra, fastän han blef “blaserad44
I armen af ett skott och fick den rampenerad!
FRUN.
Och Gud ske lof för att det var hans venstra arm.
MÄRTJIA.
Ja det är godt och väl; men en kan dö af harm
Yid tanken på att han, som är så öfverdrifvet
Galant, ska’ gå der nu som krympling liela lifvet.
Det är visst sant att han blef utnämd till kapten,
Men dyr är äran, när den kostar arm och ben; —
Och så fick han också af kungen guldmedaljen
För tapperhet i falt!
FRUN.
Han räddade bataljen!
MARTHA.
Jaha, det gjorde lian! Och liade alla gjort
Sitt bästa liksom han, och som de hade bord t,
Så skulle ej ett år gått om i nöd och jämruor;
Men prata går nog an, så länge skon ej klämmor!
FRUN.
Tyst, Martha, med ditt prat! Det der förstår du ej!
Jag tror att hvar ocli en gjort hvad hän kunnat!1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
