- Project Runeberg -  En karolins lefnadslopp /
75

(1911) [MARC] Author: Alexander Magnus Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin vackt, fri och ledig, han hade nu intet vidare at bry
sig om mig, utan taga väl vara på de andra 3:ne.

Härpå tog jag afskjed och så godt jag kunde, tackade
och välsignade honom för hans bevista barmhertighet emot
mig, begaf mig sedan til mitt pinorum at taga afskjed af
mina bedröfvade camerater, hafvandes med mig min för
farbror utgifne herr Bisselstein, som tröstade dem med den
fägnefulla försäkran at uptänka medel til deras förlossning.

Härmed under mycken gråt och hjerteliga välsignelser,
skilldes vi åt, lemnandes dem uti deras bedröfvelses kula,
och förfogade mig med herr Bisselstein hem til hans hus,
hvarest jag blef honett emottagen och ganska väl
undfägnad. Under 14 dagars tid som jag mig här uppehölt,
använde jag de pengar som jag i mitt fängelse samlat,
bestigande til 12. rd:lr Allbertus, til linkläder och tog ännu
40. rd:lr af herr hof-rätts advocaten på lands-höfdingens
räkning och lät gjöra mig passable gångkläder; sedan nu
alt var färdigt, tog jag ifrån detta goda huset afskjed, och
begaf mig på resan åt Schrondon, hvarest lands-höfdingen
Vittinghoff residerade.

Denne Guds mannen tog mig ganska nådigt och med
mycken glädje emot. Jag efter min stora skyldighet sökte
med yttersta förmögenhet, at uttrycka min ödmjuka och
hjerteliga tacksäjelse för den nåd han emot mig som en
okänd person bevist hafver; men han ville ingen ting häraf
höra, utan hindrade mig altid med annat tal, säjandes:
det vore en ringa sak emot all den tjenst min sal. farbror
grefve Dahlberg honom bevist, vi villja intet tala derom,
utan ville han vara omtänkt, huru och på hvad sätt han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlkarol/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free