Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och vem hade talat om det för dig?»
Didrik Slaghök kastade en blick på mostern och
satte kruset ifrån sig varsammare än det var hans
vana. Han såg i hennes ansikte, hur det drog ihop
till oväder, och makade sig närmare dörren, så att han
kunde komma ut, ifall hon skulle ta till käppen.
»Jag hörde det av hertig Filip. Han var full av
lovtal över er duglighet och ert förstånd.»
»Så fina bekanta du har, käre Didrik», sade
Sigbrit.
»Jag har ju sagt, att det går uppåt för mig», sade
han. »Vem vet, när den dagen kommer, då jag kan
hjälpa morbror Hermann på fötter.»
»Han är inte värd att bli hjälpt», sade Sigbrit och
slog i bordet, så att det skrällde. »Tack vare vår
goda far kom han så långt, att han till och med blev
borgmästare i Amsterdam, hur usel stympare han än
var. Och inom ett halvt år hade han ödelagt ämbete
och anseende och min husbondes förmögenhet därtill,
han, som förresten inte var mera värd än Hermann. Då
måste jag rymma från Amsterdam med barnet.
Kommer han nu hit, då förstör han Falken för mig, på mindre
än ett år.»
»Moster Sigbrit», sade Didrik, »Hermann påstår,
att han och Dionysius ha en stor fordran på dig,
skriven på papper och bevittnad.»
»Vad vet du om det?» frågade Sigbrit.
»Ingenting annat än vad morbror säger»,
svarade han.
»Då skall du tiga två gånger, lille Didrik, om du
inte vill smaka min käpp», sade Sigbrit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
