Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöt som Dionysius, som inte gör annat än vad
Hermann vill.»
»Tack för de orden, moster», sade Didrik. »Och
kanske jag kan få räkna på, att jag slipper betala
det öl, jag druckit. Det är smått om respengarna, och
jag har lång väg att färdas.»
»Ölet är ditt», sade Sigbrit.
»Kanske I också vill fly mig ett par daler för
släktskapens skull?»
»Nej», sade Sigbrit. »Jag har betalt dig och mina
övriga släktingar tio gånger mer än jag varit skyldig
er. Nu skall jag själv på långfärd och behöver
varenda vitten jag kan skrapa ihop.»
»Vart reser I, moster?» frågade han.
»Det vet jag inte», sade Sigbrit. »Jag vill bara
komma till ett land, där Hermann och Dionysius icke
kunna få reda på mig och korsa mina planer.»
Didrik Slaghök såg beundrande på henne.
»Moster», sade han. »I är ett satans kvinnfolk.
Men om I vill lyda mitt råd, så res norrut till
barbarerna, som den dumme abboten kallade dem. Jag har
varit där en gång, och jag skall dit igen. Där finns
att göra för folk med förstånd i skallen, och jag
vågar sätta mitt huvud i pant på, att I kommer på fötter
igen där borta. Men då skall I ta Dyveke med er.
Om några år är hon en jungfru så fager, att hon inte
har sin like i skönhet. Om inte hon och I tillsammans
kunna fånga lyckan, så vill jag svära bort alla mina
egna förhoppningar.»
Sigbrit nickade åt honom.
»Jag har själv tänkt på det en gång», sade hon.
»När jag måste rymma från Amsterdam, var det min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
