Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började händerna att skaka. Med möda tvang hon
tillbaka ett glädjerop.
Det var hennes förskrivning till Hermann. Hon
läste om den två gånger och tre gånger, som om hon
inte kunnat tro sina egna ögon, och Jörgen Hansen
stod och njöt av hennes glädje. Slutligen vek hon
ihop papperet, höll det ännu en stund i handen och
kastade det så i elden; först sedan lågorna alldeles
hade förtärt det, sade hon:
»Hur i Guds Hamn har I fått det av honom?»
»Det är inte värdt att tala om det», svarade
Jörgen Hansen och gnuggade händerna. »Med godo
eller ondo får en klok karl vad han vill här i världen.
Nu är I kvitt den sorgen och ingen kan hota eder
mera, om I sagt mig hela sanningen. Dionysius
gråter som ett barn och längtar efter att få bli eder
bodsven. Hermann har svurit på att aldrig mera taga
i kort eller tärning och aldrig dricka mera öl än det
höves en fri Amsterdamborgare och före detta
borgmästare. Låt oss nu se, att I förlåter honom, vad
han har gjort, och minns honom, när I kommer i
den härlighet, som stjärnorna spått eder.»
Han skrattade, men Sigbrit Willums skrattade inte.
Om han artar sig väl», sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
