Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet, och då är man inte trygg någonstans utom
vid eldarna.»
Sigbrit såg på honom, men svarade inte.
»Det vore för resten klokt av er också att gå med»,
fortsatte Jörgen. »I har ovänner bland allmogen, som
beskyller er för trolldom. Går I inte med de andra
i natt, kan det lätt tydas till ondo.»
»Det få de göra som de vilja», sade Sigbrit. »Men
så svårt som jag har för att gå, besvärar jag mig inte
med att gå upp på fjället, där jag aldrig har varit
förr.»
»Jag skall skicka en häst med en bekväm sadel
till er», svarade Jörgen,
Men Sigbrit ville inte, och Jörgen Hansen gick
missnöjd som många gånger förr med sin kloka väninna.
Strax efter solnedgången kom en av fogdens
tjänare och hämtade Dyveke. Hon gick omkring som i ett
rus av förväntan på vad hon skulle få uppleva. Det var
första året hon fått lov att följa med, och hennes
väninnor hade berättat för henne mångt och mycket om
lustbarheterna däruppe, som varade hela natten och
som voro så annorlunda, än vad de unga flickorna
eljest fingo vara med om.
»Tag vara på din ära», sade Sigbrit, när hon
gick. »Är den borta, är din skönhet ingenting värd.»
Dyveke förstod inte, vad hon menade, och brydde
sig inte om att tänka på det. Hon flög fram så att
tjänaren knappast kunde följa henne, och hemma satt
Sigbrit ensam och såg framför sig.
Alltsom tiden gick, blossade eldarna starkare, men
inte var det som i Holland, där natten var så mörk.
Här var vid denna tid på året knappast någon skillnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
