- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
96

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en stolt skara krigare att skåda, och garparna, som hade
församlat sig på sin brygga och som inte voro mindre
väl beväpnade, drogo sig en smula tillbaka, i
känslan av övermakten.

När nu den siste karlen kommit ut, och porten,
stängts igen, red Erik Walkendorf upp framför
truppen och omtalade för de församlade borgarna, att den
utvalde konungen kommit till staden i går kväll och
att han ännu sov på slottet, varför han bad de goda
borgarna att tåga tyst ur staden dit de skulle. Själv
följde han med som konungens representant för att
se, hur det gick till, när bergensarna firade
sommarfest.

Det var egentligen inte någon nyhet för borgarna,
då de hade sett de tre kungliga krigsfartygen, som
lågo i hamnen. Nu kommo även båtar roende med
ett femtiotal ståtliga karlar i järn och rustning, som
slöto sig till tåget, och så höjde Erik Bagge sitt svärd
och satte sin gångare i skritt.

Allt krigsfolket följde efter honom, och sedan
stadens borgare till häst och fot och slutligen så många
av kvinnorna, som kunde komma ifrån, uppför fjället,
ty färden gick dit, där eldarna brunnit natten förut
och ännu pyrde och glödde under askan.

Det gick långsamt, ty oupphörligt måste tåget
stanna. Än föll en ryttare av hästen och måste hjälpas upp
igen under skratt och rop. Än trängdes menige man,
så att det uppstod slagsmål. Men slutligen kommo de
dit upp, där björkarna stodo ljusgröna med sina vita
stammar och lyste i solen. De samlades nu till ett
formligt ting och väntade på, vilken de förnämsta skulle
föreslå till årets majgreve.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free