Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå gick han ett steg fram mot slottsfogden
och satte ögonen i honom.
»I är inte längre fogde på Bergenshus», sade han.
»Jag har ingen användning för sådana män som I.»
»Ack, eders nåde, I måste dock höra mig, innan
I jagar bort mig», svarade han med ynklig röst.
»I kan lämna nycklarna till min kansler och
avgiva räkenskap till honom», sade konungen kort.
Han vände honom ryggen, gav Sigbrit en vink att
följa efter och gick före henne in i sin kammare.
Albrecht von Hohendorff drog till dörren efter dem
och satte sig på vakt, medan Erik Walkendorf gick bort
med den olycklige fogden.
Konung Kristian bjöd Sigbrit sätta sig på en bänk,
som stod strax innanför dörren, och hon gjorde det
utan att tacka eller för övrigt säga ett ord. Hon
ställde käppen mellan benen, stödde hakan mot den
och följde konungen med ögonen, där han gick fram
och tillbaka i rummet.
Han var yngre än hon hade trott, men han var
axelbred och stark om också inte lång, och hon tyckte
han såg ut som en hel karl. Då och då såg han på
henne, och hon mötte oförsagd hans vassa blickar.
Slutligen kastade han sig i en läderklädd länstol,
sträckte fram benen, fattade med vänstra handen om
svärdfästet, medan han lade den högra fast knuten på
bordet.
»Nå, Sigbrit Willums», sade han därpå. »Tala nu
med mig om eder och edert öde.»
»Om mig är föga att säga, eders nåde»,
svarade hon. »Varför frågar I om mig? Är det eder
mening att ge mig ett ämbete?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
