Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkänna, att här vore något att lära bland barbarerna?
Vad skulle hindra konung Kristian att utfärda en lag,
att skeppsbruten man finge rättighet att rädda sina
egna tillhörigheter ur böljorna på främmande kust, dit
han kommit som fredlig köpman?»
Konungen vände sig om och såg på henne.
»Om Gud vill, skall det ske, och mera därtill,
Sigbrit», sade han.
»Gud vill, vad konungen vill», svarade hon.
»Dårarna klaga på Gud, och narrarna lita på honom, men
en man handlar, som om han inte vore till.»
»I talar fritt och djärvt, Sigbrit», sade konungen
leende. »Det skulle inte förvåna mig, om det funnes
sådana, som beskylla er för att stå i förbund med den
onde.»
Hon ryckte föraktfullt på axlarna. Så öppnades
dörren, och Albrecht von Hohendorff stack in huvudet
och anmälde, att Erik Walkendorf var i förgemaket
och anhöll att få tala med hans nåde.
»Låt honom vänta», sade konungen.
Kammartjänaren gick, och de båda fortsatte att
tala. Konungen frågade om förhållandena i Holland,
öch hon berättade livfullt och klart. Hon hade lagt
märke till allt och visste besked om allt och hade
övertänkt allt. Konungen kunde inte komma med en
fråga, som hon inte hade ett svar på, och framför
allt var han förvånad över hennes kunnighet i
finansfrågor och allt som hörde ihop därmed.
»Ack, Sigbrit, om I vore man», sade hän, »så
skulle I få råda och hjälpa mig med de stora planer,
som tumla om i min hjärna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
