Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så reste Dyveke sig, ännu röd, men med stolta,
flammande blickar och en kastning på huvudet, som
Edle aldrig förr sett hos henne.
»Jag kan inte tala med dig om detta», sade hon.
»Du är bara ett barn, jag är en fullvuxen kvinna, och
kungen älskar mig.»
»Ack, Dyveke, du begår en svår synd», sade Edle.
»Vibeke och jag äro övertygade om, att någon har
trollbundit dig. Vi tala om det dagligen och ha
kommit till den tron, att det är de där hemliga konsterna
du sysslade med. Ack, Dyveke, om du ville följa oss
till klostret och bikta dig och göra bot, så kanske
din själ ännu kunde räddas från evig fördömelse.»,
»Jag vet inte av någon synd», sade Dyveke. »Gå
du med Vibeke till klostret och bed för dem, som
äro i behov av förlåtelse.»
Därmed vände hon sig om och gick mot slottet.
»Dyveke, Dyveke!» ropade Edle och sträckte
armarna efter henne.
Men Dyveke fortsatte, utan att ens vända sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
