Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att strida om det, som inte är värdt strid, och låt
du svärdet sitta kvar i skidan. Du kan inte tvätta
ren fru Edles heder, om du så utgöt allt det blod, som
finns i Danmark. Ingen anfaller dig heller för den
sakens skull. Men det tycker jag, att när vi sett en adlig
fru, som därtill är gift, hänge sig åt en sådan
lättfärdighet, då böra vi inte döma för hårdt en liten
holländsk flicka, som låtit dåra sig av en kung.»
»Jag säger detsamma», sade Erik Walkendorf. »Jag
vet heller inte av, att Dyveke någonsin gjort någon
för när.»
»I talar, som I är tvungen, till, Erik Walkendorf»,
sade Klaus Bille. »Om ryktet talar sant, så var det I,
som skaffade konungen hans frilla. Säg mig, om I
har en ny i beredskap, när den holländska duvans
saga är slut?»
Nu blev det Erik Walkendorf, som brusade upp
och lade handen på svärdet. Men i detsamma gick
dörren till konungens gemak upp och kungen själv kom
ut. Herrarna bugade sig och tego, och konungen
nickade till svar, men pannan var mörk och ögonen
liksom beslöjade av tungsinthet.
Tyst gick han förbi sina hovmän och bort till
en dörr, som ledde ut till en liten trädgårdsanläggning
nedanför muren. Han stötte upp dörren med foten,
gick ut, skuggade med handen för ögonen och såg
nedåt mot fjorden.
»Nu skall I få se», sade Klaus Bille lågt till de
andra. »Så gör han varje morgon, Herren Gud låter
upprinna.»
Alla gingo fram till en ruta, där de ställde sig så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
