Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Varför ber du mig aldrig om något, Dyveke?»
sade han. »Har du ingen önskan till din konung och
älskade?»
»Jo», sade hon, »om I inte vredgas på mig för
den.»
»Säg ut, Dyveke», sade han hastigt och lutade sig
ivrigt fram mot henne. »Säg ut min duva, varför
tvekar du?»
»Albrecht har sagt, att I tågar till Danmark i
morgon», sade hon. »Är det sant?»
»Jag måste det», sade kungen. »Min far har kallat
mig och jag har dröjt alltför länge. Så är det ju
också det, att jag kan inte vara till freds hos dig,
då jag försummat riket. Lag och rätt måste jag skifta,
då jag är kung. Rundt omkring i landet sitta
adelsmän och borgare och inte minst ringa bönder
och vänta på dagen, då kungen skall komma och döma
mellan dem. Kanske är det blott ett vägskäl, som skall
flyttas, eller en dum träta, som skall biläggas. Men
för dessa stackars människor är detta allt, och
kommer inte kungen, bli de lidande på det. Sådan är jag
inte, att jag glömmer mitt rike. Glad och munter
rider jag ut för att passa mitt, straffa och tukta de
motspänstiga och ge var man sin rätt. Och då mitt
verk sedan är slut, då sporrar jag min häst och
skyndar med längtan till din kammare.»
Han låg åter framför henne. Hans ord hade livat
opp honom och hon nickade mildt åt honom.
»Hade du tänkt be mig stanna?» frågade
kungen. »Du har ju ändå själv kommit från dem, som lida
av höga herrars övermod. Skulle du för älskogs skull
vilja hindra någon att få sin rätt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
