Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Änkedrottningen teg. Hon tänkte på sin salig
herre, som hade kränkt henne svårliga med fru Elsebe.
och måste hålla med biskopen, att hon inte hade
något skäl att fara för strängt fram med Kristian.
Men Ove Bilde förstod, vad hon tänkte och var ledsen
över, att han oförhappandes hade sårat henne.
»Men kan man inte säga något annat ondt om
Dyveke än hennes skörlevnad, så finns så mycket mera att
klaga över hennes moder», sade han. »Sigbrit
Willums är säkerligen en elak kvinna. Hon har icke
allenast sålt sin dotter till konungen för guld, utan
man påstår även, att hon är i förbund med djävulen,
och ett är säkert: hon har ofta konungens öra.»
»Vad ondt har hon rådt honom till?» frågade
änkedrottning Kristine.
»Det vet jag inte så noga», svarade herr Ove en
smula förlägen. »Men eders nåde skall komma ihåg,
att djävulen ofta går mycket lömskt tillväga, så att hans
gärningar att börja med se ut, som om Guds änglar
själva utfört dem.»
Änkedrottningen nickade och gjorde korstecknet.
Hon var lika from och vidskeplig som någon på den
tiden.
»Men man får väl hoppas, att hans nåde gör slut
med Dyveke, när han inträder i det äkta ståndet», sade
biskopen. »Och då får väl modern respass på samma
gång som dottern.»
»Vill I tala med konungen om detta?» frågade
änkedrottningen. »Om inte I kan, så kan ingen.»
»Jag skall nog tala med konungen, eders nåde»,
svarade biskopen. »Jag skall passa på första lämpliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
