Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade övervarit mötet. Då dörren slutit sig mellan dem
och de andra, började kungen gå av och an med
händerna på ryggen.
Han hade glömt, att sekreteraren var inne, och
Didrik kunde i allsköns ro ge akt på, hur skuggorna
jagade över kungens ansikte. Didrik kände redan sin
herre tillräckligt för att kunna läsa hans tankar lika
bra som sina egna. Och som han inte vågade själv taga
till orda, brann han av längtan, att kungen skulle
tilltala honom.
Omsider märkte Kristian, att han icke var ensam.
»Vad står I där och lurar på, mäster Didrik?»
sade han barskt.
»Jag bidar på eders nådes befallning, om jag har
mer att göra eller jag skall gå på min kammare»,
svarade Didrik.
»Är den här på slottet?» frågade kungen. »Jag
menar, att jag givit befallning om att min sekreterare
skall bo i staden?»
»Hovmästaren har gjort ett undantag för mig»,
sade Didrik. »Han trodde, att det var riktigast att
alltid en av oss vore tillstädes, ifall eders nåde behövde
våra tjänster.»
»Då får I väl kost från vårt bord också?» sade
kungen.
»Det tackar jag eders nåde för.»
»Ja, det tror jag nog, mäster Didrik», skrattade
kungen. »Men I får tacka er själv, för det är ju ert
eget påfund. I kommer att gå långt, om I bara
undslipper galgen. I har en gemen uppsyn, mäster, om
I inte vet av det förut.»
»Till eders nådes tjänst», svarade Didrik i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
