Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack, ers nåde», stammade Hans Faaborg, »det var
inte fra Dyveke jag lastade, om henne finnes intet ondt
att säga, utan Torben Oxe.»
»Tig!» sade konungen. »Annars hugger jag ned
dig på fläcken! Ingen kan se Dyveke utan att hålla
av henne, och det har aldrig varit i Torbens tankar
att lyfta sin blick till konungens utvalda.»
Därmed gav han hästen sporrarna och1 red vidare.
Skrivarens ord hade gjort honom mörk i hågen och
ur jämnvikten var han förut, då det oavbrutet plågade
honom, att han icke talat med Dyveke om sitt
förestående giftermål.
Så långt hade det redan gått med detta, att han
meddelat sina rådsherrar sitt beslut, som de hälsade
med stor tillfredsställelse. Änkedrottningen grät av
glädje, då hon fick höra det och tackade Ove Bilde
med varma ord. Men biskopen skakade på huvudet.
»Det är inte mig eders nåde skall tacka», sade han.
»Skicka efter Mogens Gjöe, så skall I få erfara
sällsamma ting.»
Och drottning Kristina skickade bud efter Mogens
Gjöe och fick till sin förundran höra om hans besök
hos Sigbrit.
»Sigbrit Willums är för visso en ovanlig kvinna»,
svarade Mogens Gjöe. »Klokare än någon annan jag
träffat. Det är bättre att ha henne till sin vän än till
fiende.»
»Men hon är ju, mor till frillan», sade
änkedrottningen harmset. »Och hon har sålt sin dotter åt min
son för guld och gröna skogar. Inte är det görligt
att hon stannar här, när prinsessan Elisabeth
kommer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
